EN NY MORGONDAG

NU tar jag mig äntligen tid att skriva i min blogg. Jag blev så inspirerad att börja skriva igen då en vän, som jag inte haft kontakt med på länge, nämnde att hon (och hennes mamma) brukade läsa min blogg.

Joooo, tankarna har allt funnits att gå in och skriva lite kort om vad som händer runt mig, men......jag tar mig inte tid......men nu jäklar.

Vad har då hänt sedan sist???? Jo, en hel del.

I våras kom kom jag och L till insikt om att vi mår nog bäst av att leva separerade från varandra och därmed ansökte vi om skillsmässa. Trots att initiativet kom från mig var detta ett gemensamt beslut och L verkade inte alls främmande för det då han anpassade sig snabbt i sin nya roll, han träffade en ny kvinna och introducerade henne t o m för barnen innan jag hann fatta någonting......

Men, men, vi bestämde oss för att dela ansvaret över barnen och därmed dela umgänget med dom. Hmmmm, jag hade fördomar om hur detta skulle fungera och tyvärr......de har besannats. Nu har L uppgett att det är nog bäst att barnen bor hos mig under veckorna och att de är hos honom varannan helg. Det är bra att han själv tog initiativ till detta beslut då jag har åsikter om hur han skötte sitt föräldraskap - listan blev lång på anmärkningar.

Och så blev huset sålt, det kära lilla huset utefter Gullmarn. Det är med både glädje och sorg att det blev så. Sorgen är att stället är fyllt med många goa minnen, bl a barnens första levnads år, killarnas studenter, midsommar- och nyårsfester, alla goa grannar, min mentala resa i cancern...... Glädjen är att få ett avslut på det tidigare livet, nu går jag och barnen vidare till något nytt, ett liv utan L.

Det nya livet innebär boende på Misteröd, ett område som ligger nordväst om Uddevalla, strax före Sunningen. Det tar 5 min att cykla till vattnet, 5 min att åka bil till Torp och 5 min in till centrala Uddevalla. Jag tror att detta är ett bra ställe för mig att landa på och att få hämta andan, att jag får tid att fundera över vad jag vill göra av mitt och barnens liv.

Vad är det mer som hänt??? Jo, på höstlovet hade eleverna på fritids uppträdande. Felicia var då med och sjöng en sång skriven av en ung tjej som heter Lina, "Utan dig" tror jag att den heter. Det är en sorglig låt om en vänskap som tar slut eftersom den ena flickan dör i sjukdom. Felicia sjöng sången med en sådan inlevelse att flera av dom vuxna grät, även jag. Jag tror att ni förstår att jag är en stolt mamma.

Och Simon då??? Jo han har anpassat sig väldigt bra till skolan. När jag frågar vad som hänt under dagen (förväntar mig att få höra om alla nya ämnen) säger han "Idag blev jag kompois med....." Simon trivs verkligen med att ha börjat i förskola. Min lille kille har blivit så stor, så stor.

Ja, detta är lite vad som hänt mig under hösten 2010. Vad har hänt hos dig/er? Jag blir väldigt glad om ni gör en kommentar, då vet jag hur många som läst bloggen också.

Kramisar

TOKIGT

Jaaaaa...vet inte om jag ska skratta eller gråta.....

TOKIGTR

ARG

Helvete vad arg jag är
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrggggggggggggggggggggggggggg

Snacka om TOTAL respektlöshet

Hur kan man vara så otroligt nonchalant???????????

ONT I SJÄLEN

Att det kan göra så ont..... så ont i själen, i kroppen, i hjärtat, i magen......
Att en längtan kan vara så stark........

Jag saknar mina två änglar, mina barn som är mig så heliga och som ger mig så mycket energi. Mina barn som ger mig en mening med att leva, som gör mitt liv värdefullt.

Ooooooont.........

Försöker att samla energi på annat sätt...........
Fokusera på andra saker, ta in det som naturen erbjuder......

Jag sitter faktiskt just nu på marken mitt i skogen omringad av blåbärsris. Här är det så skönt att andas, mmmmmmmm, så friskt.

Lyssnar på Sarah Brightman och inser att jag är lyckligt lottad. Jag är en överlevare, en som har överlevt cancerns ingrepp i kroppen. Det är inte över men jag känner att jag är på rätt väg.

Andas in........så......nu känns det bättre.

KOMPOSTEN

"Mina drömmar gick åt skogen
Alla chanser drog förbi
Bara skulder, inga pengar
Kommer aldrig nånsin bli fri
Problemen växer och blir flera
Mera sorger och besvär
Måste lära mig att glömma
Och odla nått nytt som bär

Släng det gamla på komposten
låt det multna och bli jord igen
Släng det genast på komposten
Så livet kan få blomma igen

Alla skuggor, alla synder
Denna tyngd som drar mig ner
Denna oro, dessa tvivel
som aldrig lämnar mig ifred

Släng det gamla på komposten
låt det multna och bli jord igen
Släng det genast på komposten
Så livet kan få blomma igen

Lite syre, lite vatten
Låt det gro i några dar
Lite näring, lite kärlek
Ur skräpet kommer nånting bra

Släng det gamla på komposten
låt det multna och bli jord igen
Släng det genast på komposten
Så livet kan få blomma igen"


Peter LeMarc och Louise Hoffsten

Jag skrev ett brev till en god vän idag

"Hej igen,

Blev det en fin tur för dig idag? Vägarna är sköna att köra på eller? jag har funderat starkt på att om det blir en liten vinst över för mig vid försäljningen av huset så ska jag satsa på MC kort och köpa mig en liten, liten ofarlig sak. Vad tror du om det :))))))

Just nu sitter jag vid köksbordet och räknar, o räknar alla siffror hit och dit så hela huvudet känns som ett misch masch.

Det som är så jobbigt är att det finns ingen part att prata med, någon att diskutera de olika förslagen med på hur man uppfattar siffrorna. Jag kan inte ens prata med L för han har helt skärmat av sig från denna delen. Jag hade gärna gott till en advokat (jag har redan kontakt med en bra firma) men jag är orolig att siffrorna landar till L´s fördel och att det blir jag som sitter med hela skiten i knät. Ja enligt den juridiska lagen får jag skylla mig själv, jag har ju inte skrivit något papper på att det är L´s personliga skuld som jag har gått in och har tagit lån för. Och alla små kreditörer står ju bara i mitt namn, fast vi har utnyttjat dom båda två.

Och idag fick jag nyckeln till min lägenhet i Henån, ha, ha, ha. Har du lite möbler över från din pappas bostad som jag kan få låna....det är en stor 4 rumsbostad som bara ekar, ho, hooooo. Innan augusti månads slut måste jag ge besked om jag kan behålla den eller inte. Såååååå, läggs det inget bud får jag släppa den:((((

Men det jobbiga med denna veckan har varit att jag upptäcker att jag faktiskt trivs här, i mitt hus i BÖRSÅS. Jag går runt i min trädgård och fantiserar hur jag kan ändra här och där. Jag tycker ju om att lulla för mig själv,,,,ja du vet ju hur de e.....Här finns massor av fördelar - skogen, vattnet till att bada och ha en båt om man vill, stillheten och höra fågelsången, grannar som pratar med mig bara om de vet att det är OK. JO jag har faktiskt bra grannar.

OK det blir nog väldigt kärvt ekonomiskt men jag tror att det blir ett bra beslut att stanna kvar, : - barnen mår bra att stanna i sitt hem, leka med sina kompisar, gå kvar i samma skola o leka med samma kompisar, jag har god kontakt med grannarna och vet vilka jag kan be om hjälp om det behövs, så får vi se vad som händer näste vår. OK det blir kanske lite ensamt ...men.....det har jag ju varit ändå de sista åren. Det har ju bara varit jag och barnen. Visst jag har ju min underbara familj med far, mor och alla syskon som är ovärderliga....men det blir ju en annan sak.

Frågan handlar nog mest om jag vågar satsa????? Vågar jag leva ut denna drömmen?"

Jaaaa vad händer om det inte lyckas....jo då försöker jag igen...och igen....och igen.........fast med andra mål. Volentär arbete i Afrika. Fundera på de ni