Att det kan göra så ont..... så ont i själen, i kroppen, i hjärtat, i magen......
Att en längtan kan vara så stark........
Jag saknar mina två änglar, mina barn som är mig så heliga och som ger mig så mycket energi. Mina barn som ger mig en mening med att leva, som gör mitt liv värdefullt.
Ooooooont.........
Försöker att samla energi på annat sätt...........
Fokusera på andra saker, ta in det som naturen erbjuder......
Jag sitter faktiskt just nu på marken mitt i skogen omringad av blåbärsris. Här är det så skönt att andas, mmmmmmmm, så friskt.
Lyssnar på Sarah Brightman och inser att jag är lyckligt lottad. Jag är en överlevare, en som har överlevt cancerns ingrepp i kroppen. Det är inte över men jag känner att jag är på rätt väg.
Andas in........så......nu känns det bättre.
fredag, augusti 13, 2010
onsdag, augusti 11, 2010
KOMPOSTEN
"Mina drömmar gick åt skogen
Alla chanser drog förbi
Bara skulder, inga pengar
Kommer aldrig nånsin bli fri
Problemen växer och blir flera
Mera sorger och besvär
Måste lära mig att glömma
Och odla nått nytt som bär
Släng det gamla på komposten
låt det multna och bli jord igen
Släng det genast på komposten
Så livet kan få blomma igen
Alla skuggor, alla synder
Denna tyngd som drar mig ner
Denna oro, dessa tvivel
som aldrig lämnar mig ifred
Släng det gamla på komposten
låt det multna och bli jord igen
Släng det genast på komposten
Så livet kan få blomma igen
Lite syre, lite vatten
Låt det gro i några dar
Lite näring, lite kärlek
Ur skräpet kommer nånting bra
Släng det gamla på komposten
låt det multna och bli jord igen
Släng det genast på komposten
Så livet kan få blomma igen"
Peter LeMarc och Louise Hoffsten
Alla chanser drog förbi
Bara skulder, inga pengar
Kommer aldrig nånsin bli fri
Problemen växer och blir flera
Mera sorger och besvär
Måste lära mig att glömma
Och odla nått nytt som bär
Släng det gamla på komposten
låt det multna och bli jord igen
Släng det genast på komposten
Så livet kan få blomma igen
Alla skuggor, alla synder
Denna tyngd som drar mig ner
Denna oro, dessa tvivel
som aldrig lämnar mig ifred
Släng det gamla på komposten
låt det multna och bli jord igen
Släng det genast på komposten
Så livet kan få blomma igen
Lite syre, lite vatten
Låt det gro i några dar
Lite näring, lite kärlek
Ur skräpet kommer nånting bra
Släng det gamla på komposten
låt det multna och bli jord igen
Släng det genast på komposten
Så livet kan få blomma igen"
Peter LeMarc och Louise Hoffsten
söndag, augusti 08, 2010
Jag skrev ett brev till en god vän idag
"Hej igen,
Blev det en fin tur för dig idag? Vägarna är sköna att köra på eller? jag har funderat starkt på att om det blir en liten vinst över för mig vid försäljningen av huset så ska jag satsa på MC kort och köpa mig en liten, liten ofarlig sak. Vad tror du om det :))))))
Just nu sitter jag vid köksbordet och räknar, o räknar alla siffror hit och dit så hela huvudet känns som ett misch masch.
Det som är så jobbigt är att det finns ingen part att prata med, någon att diskutera de olika förslagen med på hur man uppfattar siffrorna. Jag kan inte ens prata med L för han har helt skärmat av sig från denna delen. Jag hade gärna gott till en advokat (jag har redan kontakt med en bra firma) men jag är orolig att siffrorna landar till L´s fördel och att det blir jag som sitter med hela skiten i knät. Ja enligt den juridiska lagen får jag skylla mig själv, jag har ju inte skrivit något papper på att det är L´s personliga skuld som jag har gått in och har tagit lån för. Och alla små kreditörer står ju bara i mitt namn, fast vi har utnyttjat dom båda två.
Och idag fick jag nyckeln till min lägenhet i Henån, ha, ha, ha. Har du lite möbler över från din pappas bostad som jag kan få låna....det är en stor 4 rumsbostad som bara ekar, ho, hooooo. Innan augusti månads slut måste jag ge besked om jag kan behålla den eller inte. Såååååå, läggs det inget bud får jag släppa den:((((
Men det jobbiga med denna veckan har varit att jag upptäcker att jag faktiskt trivs här, i mitt hus i BÖRSÅS. Jag går runt i min trädgård och fantiserar hur jag kan ändra här och där. Jag tycker ju om att lulla för mig själv,,,,ja du vet ju hur de e.....Här finns massor av fördelar - skogen, vattnet till att bada och ha en båt om man vill, stillheten och höra fågelsången, grannar som pratar med mig bara om de vet att det är OK. JO jag har faktiskt bra grannar.
OK det blir nog väldigt kärvt ekonomiskt men jag tror att det blir ett bra beslut att stanna kvar, : - barnen mår bra att stanna i sitt hem, leka med sina kompisar, gå kvar i samma skola o leka med samma kompisar, jag har god kontakt med grannarna och vet vilka jag kan be om hjälp om det behövs, så får vi se vad som händer näste vår. OK det blir kanske lite ensamt ...men.....det har jag ju varit ändå de sista åren. Det har ju bara varit jag och barnen. Visst jag har ju min underbara familj med far, mor och alla syskon som är ovärderliga....men det blir ju en annan sak.
Frågan handlar nog mest om jag vågar satsa????? Vågar jag leva ut denna drömmen?"
Jaaaa vad händer om det inte lyckas....jo då försöker jag igen...och igen....och igen.........fast med andra mål. Volentär arbete i Afrika. Fundera på de ni
"Hej igen,
Blev det en fin tur för dig idag? Vägarna är sköna att köra på eller? jag har funderat starkt på att om det blir en liten vinst över för mig vid försäljningen av huset så ska jag satsa på MC kort och köpa mig en liten, liten ofarlig sak. Vad tror du om det :))))))
Just nu sitter jag vid köksbordet och räknar, o räknar alla siffror hit och dit så hela huvudet känns som ett misch masch.
Det som är så jobbigt är att det finns ingen part att prata med, någon att diskutera de olika förslagen med på hur man uppfattar siffrorna. Jag kan inte ens prata med L för han har helt skärmat av sig från denna delen. Jag hade gärna gott till en advokat (jag har redan kontakt med en bra firma) men jag är orolig att siffrorna landar till L´s fördel och att det blir jag som sitter med hela skiten i knät. Ja enligt den juridiska lagen får jag skylla mig själv, jag har ju inte skrivit något papper på att det är L´s personliga skuld som jag har gått in och har tagit lån för. Och alla små kreditörer står ju bara i mitt namn, fast vi har utnyttjat dom båda två.
Och idag fick jag nyckeln till min lägenhet i Henån, ha, ha, ha. Har du lite möbler över från din pappas bostad som jag kan få låna....det är en stor 4 rumsbostad som bara ekar, ho, hooooo. Innan augusti månads slut måste jag ge besked om jag kan behålla den eller inte. Såååååå, läggs det inget bud får jag släppa den:((((
Men det jobbiga med denna veckan har varit att jag upptäcker att jag faktiskt trivs här, i mitt hus i BÖRSÅS. Jag går runt i min trädgård och fantiserar hur jag kan ändra här och där. Jag tycker ju om att lulla för mig själv,,,,ja du vet ju hur de e.....Här finns massor av fördelar - skogen, vattnet till att bada och ha en båt om man vill, stillheten och höra fågelsången, grannar som pratar med mig bara om de vet att det är OK. JO jag har faktiskt bra grannar.
OK det blir nog väldigt kärvt ekonomiskt men jag tror att det blir ett bra beslut att stanna kvar, : - barnen mår bra att stanna i sitt hem, leka med sina kompisar, gå kvar i samma skola o leka med samma kompisar, jag har god kontakt med grannarna och vet vilka jag kan be om hjälp om det behövs, så får vi se vad som händer näste vår. OK det blir kanske lite ensamt ...men.....det har jag ju varit ändå de sista åren. Det har ju bara varit jag och barnen. Visst jag har ju min underbara familj med far, mor och alla syskon som är ovärderliga....men det blir ju en annan sak.
Frågan handlar nog mest om jag vågar satsa????? Vågar jag leva ut denna drömmen?"
Jaaaa vad händer om det inte lyckas....jo då försöker jag igen...och igen....och igen.........fast med andra mål. Volentär arbete i Afrika. Fundera på de ni
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)