NU tar jag mig äntligen tid att skriva i min blogg. Jag blev så inspirerad att börja skriva igen då en vän, som jag inte haft kontakt med på länge, nämnde att hon (och hennes mamma) brukade läsa min blogg.
Joooo, tankarna har allt funnits att gå in och skriva lite kort om vad som händer runt mig, men......jag tar mig inte tid......men nu jäklar.
Vad har då hänt sedan sist???? Jo, en hel del.
I våras kom kom jag och L till insikt om att vi mår nog bäst av att leva separerade från varandra och därmed ansökte vi om skillsmässa. Trots att initiativet kom från mig var detta ett gemensamt beslut och L verkade inte alls främmande för det då han anpassade sig snabbt i sin nya roll, han träffade en ny kvinna och introducerade henne t o m för barnen innan jag hann fatta någonting......
Men, men, vi bestämde oss för att dela ansvaret över barnen och därmed dela umgänget med dom. Hmmmm, jag hade fördomar om hur detta skulle fungera och tyvärr......de har besannats. Nu har L uppgett att det är nog bäst att barnen bor hos mig under veckorna och att de är hos honom varannan helg. Det är bra att han själv tog initiativ till detta beslut då jag har åsikter om hur han skötte sitt föräldraskap - listan blev lång på anmärkningar.
Och så blev huset sålt, det kära lilla huset utefter Gullmarn. Det är med både glädje och sorg att det blev så. Sorgen är att stället är fyllt med många goa minnen, bl a barnens första levnads år, killarnas studenter, midsommar- och nyårsfester, alla goa grannar, min mentala resa i cancern...... Glädjen är att få ett avslut på det tidigare livet, nu går jag och barnen vidare till något nytt, ett liv utan L.
Det nya livet innebär boende på Misteröd, ett område som ligger nordväst om Uddevalla, strax före Sunningen. Det tar 5 min att cykla till vattnet, 5 min att åka bil till Torp och 5 min in till centrala Uddevalla. Jag tror att detta är ett bra ställe för mig att landa på och att få hämta andan, att jag får tid att fundera över vad jag vill göra av mitt och barnens liv.
Vad är det mer som hänt??? Jo, på höstlovet hade eleverna på fritids uppträdande. Felicia var då med och sjöng en sång skriven av en ung tjej som heter Lina, "Utan dig" tror jag att den heter. Det är en sorglig låt om en vänskap som tar slut eftersom den ena flickan dör i sjukdom. Felicia sjöng sången med en sådan inlevelse att flera av dom vuxna grät, även jag. Jag tror att ni förstår att jag är en stolt mamma.
Och Simon då??? Jo han har anpassat sig väldigt bra till skolan. När jag frågar vad som hänt under dagen (förväntar mig att få höra om alla nya ämnen) säger han "Idag blev jag kompois med....." Simon trivs verkligen med att ha börjat i förskola. Min lille kille har blivit så stor, så stor.
Ja, detta är lite vad som hänt mig under hösten 2010. Vad har hänt hos dig/er? Jag blir väldigt glad om ni gör en kommentar, då vet jag hur många som läst bloggen också.
Kramisar
