Det är idag 3 år sedan som jag blev undersökt och fick beskedet att jag hade en tumör i mitt bröst. Jag minns det så tydligt i detalj vilka som var i rummet, vad läkaren sa och tårarna som rann på min kind. Min absolut första tanke var "Men mina barn då, hur ska det gå för dom?"
Året därefter är ett år med emellanåt suddiga diffusa minnen, känslor och upplevelser som förmodligen inte är färdig arbetade med ännu......
Men så står jag här idag, fortfarande livs levande och mår så gott. Och jag har världens två underbaraste busfrön som jag älskar över allt annat på denna planet - dom är mitt allt.
http://youtu.be/Jya-j_WI8nM
"....är bara lycklig att jag lever, att jag finns kvar...."
Carpe diem
Tusen kramar /Kristina
För mig är det snart två år sen jag fick veta att det stora c är borta och jag hoppas jag aldrig, aldrig, aldrig behöver uppleva detta igen.
SvaraRaderaStor kram!
( Hamnade i din blogg då jag sökte på Masesgården:-))